Styr sverigedemokraterna numera?

Politiken i vårt land är numera ofta så absurd att man undrar om beslutsfattarna har blivit kidnappade och ligger bakbundna med tejpade munnar i någon källare medan lookalikes tagit deras platser och fattar beslut som gynnar en dold uppdragsgivares intressen. Nyhetsförmedlingen i vårt land är numera så skruvad eller vinklad att man ständigt måste fråga sig om någon spinndoktor masserat nyheterna så att det ska stämma med något dolt intresses avsikter.

Två händelser under den senaste tiden får mig att tro att sverigedemokraterna genom en listig konspiration lyckats få till händelser som rimligen inom kort kommer att göra dem till Sveriges största parti.

Den första händelsen är Stockholms stads beslut om välkomnande och positiv särbehandling av återvändande ISIS-krigare. Detta beslut är så stötande för de flesta medborgare att orden stockar sig, magen vänder sig och de riskerar att tappa koncepterna och göra vad som helst för att få stopp på dumheterna. Om ”börja hata muslimer” är förnamnet så är ”rösta på sverigedemokraterna” efternamnet.

Den andra händelsen var ett Studio Ett-program häromdagen. Det handlar om vad som inträffar inom flyktingmottagningen nu när volymerna fördubblas (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6171535). Problemet är att det blir köer och flyktingarna får sitta i månader, kanske upp till ett år, på förläggningarna och vänta. Tre intervjuade syrier sitter exempelvis i Norberg.

Det handlar om människor som, antar vi, flytt från oerhörda lidanden, svält, krig och umbäranden. Nu sitter de på förläggning i Norberg i Västmanland. De får mat, husrum och trygghet på svenska skattebetalares bekostnad. Men de är så oerhört missnöjda med servicen, alltså att det drar ut på  tiden med Migrationsverkets handläggning, att ”livsgnistan har börjat försvinna” hos en av dem. En annan har ”förlorat all sin kraft” på grund av sysslolösheten och börjat söka Gud. (Det är nog bara jag som är paranoid, men det lät som ett understucket hot: ”Om Migrationsverket sölar på det här viset så får ni räkna med att jag blir jihadist”.)

Som jag ser det lever dessa människor i vad italienarna kallar ”il dolce farniente”, den ljuva sysslolösheten. De har sluppit ut ur helvetet, visserligen kanske de har släkt kvar i helvetet, men själva har de sitt på det torra. De har 700 andra lika tursamma landsmän i Norberg. De kan röra sig fritt och kan hitta på oändligt med nyttiga saker.

Det gör de inte. De (och reportern från Studio Ett) klagar över att Sverige inte passar upp tillräckligt. En förtvivlad flykting, Ali tror jag det var, kan numera bara äta och sova på grund av Sveriges försummelser.

Varför skaffar de sig inte en grammatik och några andra läroböcker och studerar svenska? Det ska ju ändå ske förr eller senare. Efter nästan ett år i Sverige verkar ingen tala ett ord av vårt språk. De saknar inte studievana. En är ingenjör och en annan är nästan färdig läkare. Jo, en av dem började på en svenskkurs som någon snäll svensk pensionär ordnade i Avesta, men det blev för jobbigt med bussresorna. Det är 1,6 mil från Norberg till Avesta. Jag har kollat på Google Earth. Och så hade det snöat, sa reportern.

En invandrad överläkare och psykiatriker förklarade att det ofta blir på det sättet. När folk kommer från krigets helvete till tryggheten får de någon sorts trygghetschock. Ett trauma, kantänka.

En av de intervjuade sa att hans svårigheter höll på att gå så långt att han i ren förtvivlan kanske skulle skaffa sig ett jobb. Svart eller vitt spelade ingen roll, sa han. Han behövde pengar till mamman i Turkiet eftersom Migrationsverket inte kunde rappa på med anhörigimmigrationen.

En annan frågade hånfullt varför Sverige tar emot så många flyktingar ”när Sverige inte ens kan ge oss bostad och jobb”.

Ett par sådana program till och sverigedemokraterna har makten som i en liten ask. Det är därför jag misstänker att de på något sätt nästlat sig in i programverksamheten på P1.

Fast egentligen vet jag precis vad som hände. P1 avsåg inte att gå sverigedemokraternas ärenden, utan det välfärdsindustriella komplexets. Det handlade om mer makt, pengar och tjänster till Migrationsverket. 300 personer till behövdes för asylprocesserna.

Ty programmets stora hjälte var Migrationsverket, som gör ett heroiskt arbete trots vedervärdiga förhållanden. ”Det är fruktansvärt”, sa en handläggare, ”vi går på knäna, vi jobbar på kvällarna och helgerna för att hinna med ärendena”. Budskapet var som vanligt klart och tydligt och riktat till politikerna: lassa fram mer pengar till välfärdsindustrin. Kolla gärna min tidigare beskrivning av denna ständigt återkommande mediavinkel (http://patrikengellau.com/2015/03/29/ar-det-media-som-styr-sverige/).

Och det där med ISIS-krigarna var bara att det välfärdsindustriella komplexet gör som det alltid gör. Se Krister Thelins talande synpunkter (http://detgodasamhallet.com/2015/05/22/om-den-goda-terroristbehandlingen/#more-880).